Nu har det varit mycket bus och stoj på senaste tiden. Jätteroligt! Ibland får vi följa med matte till en av hennes klasskamrater som bor i en korridor – vilket betyder mycket stora ytor att springa på, många mattor att slira i och soffor att crashlanda i. Utan att matte märker så hälsar jag och Pixie på hos kompisens grannar, för har dom sina dörrar öppna så får man ju räkna med ett eller två kattbesök, eller?! Ja hur som helst så har vi bekantat oss bra mycket mer med människorna i korridoren än någon av varken matte eller kompisen. Så matte måste ju gå till varje granne och fråga om vi stör (skulle vi störa, det var det dummaste?!) Men varje gång får de svaret att : nej, det är bara trevligt med besök. Så dom klappar på oss, pratar om oss, och sen går vi in till matte och får gos där med. Snacka om ett härligt kattliv. När vi sen kommer hem till våran lägenhet igen är vi trötta och sover sen hela natten, jätteskönt!

Nu har matte slarvat redigt, photoshop har inte funkat sen vet inte hur länge. Full aktivitet ner i skolböckerna har gjort att allt annat har fått ligga på is. Men sommaren kom, och sommaren gick. Vi bodde alla i Härryda men vi fick minsann en helt egen bur som matte byggt med lite hjälp från sin familj. En jättefin bur med allt man kan behöva. Nu är vi tillbaka i egen lya igen, jätteskönt. Ni vet – borta bra men hemma bäst! Nu är iaf ett nytt bildhanteringsprogram införskaffat och matte är full av nya krafter igen. Back to work! Pixie och jag har haft det jättebra i friska luften, och jag har blivit stor och tung. Kastreringen innan sommaren hjälpte nog till viktmässigt, matte tjatar på at jag ska röra mig men jag måste bättre än aldrig förr! Vi hörs snart igen när vi har fler äventyr att berätta.

Det här är Esthers favoritplats. Här har hon bra utsikt över både lägenheten och det man kan tänkas behöva kunna se som katt. Just här tittar hon på en hund -usch! Jag har börjat vänja dom vid att gå ut, och Esther är (enligt mig) ofärskämt framåt ute. Hon visar inte minsta rädsla eller försiktighet alls. Hon agerar mer som en (som min syster Sara uttryckte det) Bulldozer. Hon plöjer igenom allt vad det än kan tänkas vara som står för hennes väg. När hon är alldeles tokig tar jag ner henne till källan i lägenhetshuset, där kan hon springa av sig precis hur mycket och länge hon vill. Det uppskattas av både mig, Pixie och henne själv.

Hej på er därute i världen. Jag och mina flickor är ofta ute och reser just denna sträcka. Vi åker närmare varje helg, så fyra resor i månaden blir det ungefär. Dom är jätteduktiga numera och bryr sig inte så mycket. Dom vet precis vad som väntar när matte börjar packa. Lite jobbigt kan det vara just den biten till tågstationen – om matte ändå kunde hålla buren rakt någon ändaste gång så hade vi varit glada!! mm, det är väl ungefär vad dom tänker. Pixie försöker nå mina fingrar med tassarna och Esther piper lite ängsligt, men när vi sen sitter på tåget ser dem ut såhär. Det var en helg vi var kvar i Skövde, alltså gick det två veckor innan vi åkte tåg igen, och då hade dom glömt bort allt dem lärt sig och var helt förvirrade och tyckte inte alls om att åka, dom grät och grät, medans veckan efter var dem så lugna och fina igen.

Mycket uppmärksamhet blir det också under våra resor. Esther har fått kommentarer som: ”vilket långt tryne!” och ”den liknar en liten råtta!” , ”vilka stora öron”. Hehe, ja det värkar som om folk ser Esther som någon alien eller något, medan Pixie har fått kommentarer som: ”vilken vacker en!” så det är lite skillnader där i hur folk ser på dom. Men för mig är dom båda lika söta båda två.

Nu hittade jag dem tillsammans, det händer dessvärre inte så ofta. Dom trivs med varandra väldigt bra, men helst på lite avstånd. Pixie tycker nog att Esther är lite för uppspelt och mer eller mindre tokig, Och Esther tycker nog i sin tur att Pixie är lite väl slö som inte tycker det är roligt att bli attakerad och biten i benen mest hela dagarna. Det är rasskillnaderna som är problemet. För om det är stor skillnad mellan dem. Om! Men dom känner sig nog trygga och behöver varandra iaf, för när jag tar med mig ena nere i källan så skriker den andra och tvärtom.  Dom är väldigt fina tillsammans tycker jag. Dem är verkligen varandras motsatser i precis allting! Många skratt för min del.

Jag badade Esther för första gången igår, bara för att testa hur lång tid det tar för pälsen att återställas. Tänkte att det kunde vara bra att veta om man t ex ska ställa ut henne igen. Det skulle ju vara en miss att bada henne för sent så att hon ser ut som fluff á la birma i pälsen. (pinsamt för mig). Vad som är bra är ju att Esther torkar på fem minuter ungefär, så det är väldigt bekvämt med en korthårig katt. Lägg märke till att Pixie inte är sen att hjälpa den stackars blöta Esther genom att tvätta hennes svans (som om det skulle göra nytta?!) men det är ju tanken som räknas, eller hur? Idag är det en jättefin dag här i Skövde med massa sol så jag har tagit ut damerna på en promenad med frisk luft. Lite kallt var det så tröjan åkte på för Esthers del. Det uppskattades med frisk luft. Var ju så längesen de var ute nu att jag tror de verkligen behövde det. Nu sover dom gott båda två här inne.

Här är jag igen! Stor har jag blivit och om möjligt ännu mer busig (och lite jobbig), det tycker matte iaf. Jag har fått finare päls nu också, lockarna kommer sakta men säkert hela tiden. OM jag hade varit stilla i mer än 1 sekund åt gången hade ni säkert fått se mina fina lockar, matte försöker hela tiden att ta bra bilder på mig, men jag är omöjlig. Lite ser man även på denna bilden, men det ska bli bättre, jag ska hjälpa till allt jag kan *tassarna i kors* Jag undrar ja hur mina systrar ser ut idag, om dom kanske fått lika fin päls som jag, eller om dom har hittat på lika många superkul lekar som jag gjort! Det hade då vart kul att se dom, tycker matte. Ja Esther är en underbar tjej som man aldrig tröttnar på. Hon spinner lika högt som hon gjorde då hon var liten, Hennes uppfödare berättade att hon förstod först inte vem som lät så högt och blev förvånad då hon hittade lilla Esther. Mina två systrar älskar Esther, ena systern har fått låna hem henne under ett dygn för att hon är så söt, och min andra syster kommer hem från Sundsvall till påsk och har redan frågat om hon kan få ha Esther hos sig. Hon charmar alla i sin väg. Skönt att kunna säga att hon är bara Min!

Nu var det längesedan, och mycket har hänt i våra liv. Nu har vi bekantat oss alla tre och känner varandra väldigt väl, men fortfarande inte utan överraskningar från något håll, vilket är väldigt roligt. Vi har flyttat för att jag (matte) har börjat studera. Vi finns nu i Skövde, och har massor att lära. Jag har i min nya lägenhet en loftsäng, en väldigt hög sådan, högre än normalt. Det var lite klurigt för mina två följeslagare innan dem kom på hur man ska ta sig upp. Dom var både ledsna och envisa för tillslut lyckades de komma upp. Men nu fick dem visst ett nytt problem, Hur tar man sig ner igen?! Efter mycket och och med och små skrik lyckades dom lista ut allting, och är nu mycket glada, och förståss jag med, ville ju gärna ha dom nära heela dygnet. Esther har kommit på en ny rolig lek också. Hon hoppar upp på diskbänken och hämtar ner den nydiskade våta trasan och hystar det framför sig samtidigt som hon hoppar fram på två ben. Mycket roligt att se detta. Jag ska se till att det inte tar lika lång tid tills nästa gång ni får se Esther heller *lovar*

Såhär kan det se ut när mina två ska busa, man ser inte mer i verkligheten faktiskt, allt går så fort. Att dom själva hänger med är ganska duktigt tycker jag. Jag har kommit på fler konstiga grejer som Esther håller på med nu. Tex så kan hon sitta takt upp och ner och stirra upp i taket eller i en taklampa. Vem vet vad hon kollar på men hon farschineras väldigt av det iaf. Jag har sett flera gånger när man kommer in i ett rum och hon tittar förlamat på (för mig) ingenting uppe i taket. Hon har också en väldig förmåga att ta ögonkontakt, det läskiga är att hon håller kvar, det är aldrig hon som viker undan! Hon är en härlig katt som jag vet har mycket mer att bjuda på innan man känner henne till 100%.

Idag har Esther varit ute för andra gången, det är lite kallt så dessvärre måste hon ha en liten stickad tröja på sig. Det verkar inte störa henne det minsta. Hon är en tuffing som ger sig iväg på äventyr direkt! Hon hittar det ena och det andra. När den här bilden togs tittar hon på en annan katt som heter Gizmo. Sen hittar hon löv som hon kan äta av, och så hittar hon en död mus! Usch sa matte och kastade iväg den, och efter vad Esther! Sen är det ju så mycket konstiga ljud när man är ute tycker Esther. Bilar och flygplan. Andra katter och fåglar. Men ganska snart så började Esther darra lite, hon har ju inte mycket päls och en tröja kan inte ersätta en tjock päls så vi gick in i värmen igen!